Provinsen Agrigento

av Marie den februari 5, 2018

Siciliens sydvästra kust och inland har i århundraden legat bortglömd och förbisedd vid sidan av allfartsvägarna. Det är faktiskt först vid det innevarande millenniet som det fått ett litet uppsving, även turistnäringen har ökat. Och har man två sådana oslagbara trumfkort som Scala dei Turchi och Tempeldalen så ser framtiden ljus ut.

Huvudorten Agrigento grundades av grekerna för mer än 2500 år sedan och var redan då en stad av betydelse. Allra mest betydde den 480 f Kr då staden, i allians med Syrakusa, besegrade kartagerna i slaget vid Himera på öns nordkust (idag heter stället ifråga Termini Imerese, läs mer om denna stad under provinsen Palermo).

Agrigento är idag en modern stad och ett nav för provinsens huvudnäring, jordbruket. Inte särskilt mycket påminner om det historiska arvet. Försåvitt man inte tar Strada Provinciale, SP4, ut ur staden i sydlig riktning; Tillbaka till Forntiden, skulle man kunna säga. För här finns Valle dei templi, (Tempeldalen) Siciliens, Italiens och möjligen Europas mest välbevarade och unika kulturminnesområde. Så kostar det också 10 euro att få tillträde dit, och säkerheten är rigorös –  ingången bevakas av beväpnade vakter som får USA:s immigrationspersonal att framstå som kastrerade golden retrievers.

Men har du väl passerat metalldetektorn blir belöningen riklig: här finns sju doriska tempel från 500- och 400–talet f.Kr, vägar, hus och en amfiteater – men också katakomber från kristendomens tidiga period.

The white cliff called ”Scala dei Turchi” in Sicily, near Agrigento

Men ibland är naturens arkitektur väl så flamboyant som människans mästerverk. Om du styr din bil – eller hittar en buss – västerut igen, till och förbi Agrigentos hamnstad Porto Empedocle, och är uppmärksam på de bruna vägskyltar som pekar mot spektakulära upplevelser, så kan du få ditt lystmäte av naturens arkitektur: Scala dei Turchi (Turkarnas trappa). Det är en flera hundra meter lång (och kanske 50 meter hög) vit, kalkstensklippa som av vågor och vind slipats ner till mjukt böljande trappstegsliknande (där varje steg är 5-10 meter djupt), ja nästan erotiska formationer, bländvita i solen och i kontrast mot det azurblå, ibland turkosa Medelhavet. Bad är ett måste. Fast inte om man ogillar sällskap; Scala dei Turchi är med rätta ett välbesökt turistmål. Då kan det vara hugnesamt att veta att provinsens kust består av cirka 150 kilometer sandstränder, varav väldigt många ligger helt öde även under högsäsong.

I gastronomiskt hänseende regerar fiskrätterna i ensamt majestät – en av Italiens största fiskeflottor utgår från Sciacca, så färskare fisk än så här blir det inte. Ost, vin och – förstås – olivolja är också viktiga ingredienser i provinsens ekonomi och gastronomi.