Provinsen Catania

av Marie den april 8, 2018

Catania är ett drama. Belägen vid foten av Etna, europas mest levande vulkan och det känns. Cataneserna hävdar att staden har en högre energifrekvens pga den vulkaniska aktiviteten, vilket är vad som ger den sin speciella atmosfär.

Att dagens Catania inte är någon turistmagnet av rang (men den som söker den finner vacker barockbebyggelse i mäktig, svart lavasten, stimmiga marknader och några av Siciliens bästa restauranger) betyder inte att staden är historielös. Tvärtom; när grekerna först började kolonisera ön i kölvattnet på Odyssevs sisådär 800 år före vår tideräknings början landsteg de i Giardino Naxos (därav det grekiskt klingande efternamnet) strax sydväst om Taormina varifrån de spred sig vidare åt sydväst och grundade bosättningar i Catania, Megara, Hyblea, Syrakusa och Gela innan de drog vidare västerut mot Agrigento och Selinunte (och österut, mot Messina).

Två naturkatastrofer sopade dock med sig det mesta av fornhistoriska minnen: först ett massivt vulkanutbrott från Etna 1669 vilket begravde Catania i lava följt av den fullkomligt förödande jordbävningen 1693 som lade stora delar av Catania, Syrakusa, Noto, Ragusa, Modica, Caltagirone och Scicli i ruiner och tog livet av fem procent av Siciliens befolkning.

Catania är ett mateldorado. Här finner du mängder av bra och intressanta restauranger, bl a finns här sex Michelin-restauranger. Var bara uppmärksam på vad som står på menyn om du känner dig tveksam till att äta häst. I Catania är det en specialitet. Inte bara att äta förresten – nattetid arrangeras ofta helt illegala, men väldigt populära galopptävlingar mitt på stadens gator.

Fiskmarknaden vid hamnen är legendarisk och bör besökas. Brokigt, livligt och helt underbart.

Sicilien är de religiösa festernas mästare. Är det inte tid att fira sitt lokala helgon, så finns det något högre upp i hierarkin att fira med processioner, blåsorkestrar, pompa och ståt. En av de allra mest spektakulära är firandet är Catanias skyddshelgon Sant’Agata som firas 3-5 februari varje år. Sant’Agata var en ung kristen som levde under 200-talet. En romersk guvernör vid namn Guinziano förälskade sig och försökte ihärdigt förföra henne. Han gick så hårt fram att hon för att försvara sin jungfrulighet valde att ta livet av sig den 5 februari år 251. Festen är spektakulär och pågår i princip dag och natt i två dygn. Processioner såklart, människor som gör botgöring genom att bära sin egen vikt i stearin på ryggen under en hel natt är delar av programmet. Plus givetvis en massa mer värdsliga begivelser som har med mat, dryck och fest att göra. Ett måste om man vill delta i en riktigt omtumlande religiös högtid.

Den kände kompositören Vincenzo Bellini (1801-1835) var Catanese. Han producerade en mängd framstående operor under sitt korta liv, men han bidrog också med ett par andra saker inom området livets glädjeämnen. Maträtten Pasta alla Norma, som tillskrivs Catania, har sitt namn efter Bellinis opera Norma. En teaterförfattare vid namn Nino Martoglio skall enligt sägnen ha utbrustit ” “Chista è ‘na vera Norma!“, när han fick denna pastarätt perfekt tillagad – som synonym för att operan Norma är den perfekta operan. Sedan har vi drinken Bellini, som består av prosecco och aprikospuré. Inte ett dåligt bidrag till sinnenas njutning under ett blott 34-årigt liv.

Strax norr om Catania på bekvämt dagstrippavstånd ligger de tre A:na, Acireale, Acicastello och Acitrezza som sägs kunna erbjuda Siciliens bästa granita. Och då måste den ju också vara världens bästa.

Den grandiosa, för att inte säga flamboyanta, vulkanen Etna dominerar ju hela den här delen av Sicilien. På något – nej, alla – sätt måste man förhålla sig till den. Och det gör man förmodligen bäst genom att, ja, bestiga den.

Fast 3300 meter klättrar man inte på en kafferast. Så om du inte är av den poetiska uppfattningen att resan är målets mening så tar du dig först, per bil eller buss, till Rifugio Sapienza. Därifrån går det en hisnande linbana upp till toppen (eller så förlänger du din kafferast och fotvandrar upp. Då kan det vara bra att känna till att detta transportsätt på italienska faktiskt heter ”footing”). Månlandskapet däruppe får dig att inse att målet ibland kan vara resans mening. Vandra runt bland de ångande krateröppningarna och känn dig som Jules Verne, se hur svavel, järnoxid och andra kemikalier och mineraler får kratermynningarna att skifta i grönt, gult och rött.

Linbanan som utgår från Rifugio Sapienza används även på vintrarna men då av utförsåkare.

Området runt Etna är berömt för sina svampar, korvar och ost, och naturligtvis för sina blodapelsiner – det är endast här heta somrar och snabb nerkylning på hösten som fotosyntesen kan åstadkomma den optimala rödfärgningen – det visste ni inte va.