Provinsen Messina
Sigh no more, ladies, sigh no more,
Men were deceivers ever,
One foot in sea and one on shore,
To one thing constant never.”
Ja, så skaldade William Shakespeare i sin kanske lättaste komedi, Mycket väsen för ingenting. Vad har detta med Sicilien att göra, undrar kanske vän av ordning. Väldigt mycket. Den luttrade kvinnliga besökaren kan nog läsa in en och annan sanning i strofen; helt säkert är det många sicilianskor som gör det.
Men det finns en annan, och inte lika genusbelastad, anknytning, som är desto starkare: Messina bildar fond för Shakespeares romantiska komedi, ja, man kan nästan säga att den har en huvudroll. Under Shakespeares levnadstid härskade Aragon (ett spanskt kungadöme) över Sicilien och i likhet med ett nästan oräkneligt antal tidigare erövrare såg de till att sko sig ordentligt på öns fattiga befolkning och höll den kvar i ett otidsenligt feodalt tvångsvälde. Shakespeare skildrar fåfängan och dumheten hos denna inflytelserika aristokrati med sin allra vassaste satiriska penna.
Messina, däremot, skildras med värme och beundran, en fristad undan krigets fasor. I pjäsens inledning bringar en budbärare budskapet att Don Pedro, prinsen av Aragon, är på inridande efter framgångar på slagfältet. Och så rullar de romantiska förvecklingarna igång, kryddat med ironiska porträtt av dumadeln och deras lydiga hantlangare.
Messina grundades av – förstås – grekiska kolonisatörer på 700-talet f.Kr.Men då hette staden Zankle, vilket betyder lie, på grund av den naturliga hamnens generösa och skyddande form. Den bytte sedan namn efter att flyktingar från Messenien bosatte sig där 490 f.Kr.
I likhet med alla andra städer på Sicilien har Messina fått utstå uppvaktning och erövring från en lång rad av olika folkgrupper och när härskarna avlöste varandra skedde det ofta till priset av en nerbrunnen eller sönderbombad stad. Och som om inte människans illgärningar vore tillräckliga, så har Messina fått mer än sin beskärda del av naturkatastrofer, den största inträffade 28 december 1908.
Som en följd av – och efterbörd till – en svår jordbävning, drabbades staden av en 12 meter hög tsunami. När det nya året skulle ringas in var det inte mycket kvar av Messinas bebyggelse. Inte ens den spektakulära katedralen hade klarat sig utan fick restaueras och det säger mycket om skickligheten hos sicilianska murare att en lekman som besöker kyrkan inte kan se vilka delar som tillhör originalbyggnaden från 1197 och vilket som är nybyggt. Dess kampanil (klocktorn) är 60 meter hög och har världens största astronomiska klocka. Nel mezzogiorno – alltså klockan 12 – varje dag händer det en hel del saker under c:a 12 minuter . Skall ej beskrivas, bör upplevas.
I provinsen Messina ligger fashionabla Taormina, som drar till sig fler besökare än någon annan stad på Sicilien. Staden har en lång historia av turism, redan på 1700-talet var den en populär turistort, på den tiden hyllad framför allt som en ”early gentlemen’s destination”, dvs en ort med öppet sinne för personer med homosexuell läggning. Hela den pittoreska, undersköna, sofistikerade staden är ju mer än välkänd och väldokumenterad, så här ska bara lyftas fram den fantastiska grekiska teatern, som byggdes om under den senare romerska perioden för att utöver skådespel också passa för gladiatorspel (gladiatorspel har utgjort en viktig del av siciliens ”kampsportande”, framför allt under den romerska perioden och gamla gladiatorarenor hittar man både här och där). Idag ges här konserter med magnifik akustik.
Kuststaden Giardino Naxos hör också till Taorminas närområden och har även den en utvecklad infrastruktur för turism (vilket inte säger så mycket på den här individturism-orienterade ön). Där kan man pröva en provinsiell specialitet på till exempel restaurang Da Pippo Lupo Di Mare: Risotto con finocchio;
Till Messinaprovinsen räknas också de Eoliska öarna: Lipari, Panarea, Salina, Stromboli, Vulcano, Filicudi och Alicudi. En klar dag – och sådana har Sicilien många utav – kan man se minst tre av de karaktäristiskt vulkanformade öarna ända borta i Termini Imerese. Från att i århundraden ha varit fattigdomstämplade avflyttningsöar, med en luttrad befolkning som levde på vad havet kunde ge, har de förvandlats till trendiga semesterparadis. En förändring som kanske började när Ingrid Bergman gjorde den kvinnliga huvudrollen i Stromboli, filmen som fick namn efter ön där den utspelades. De är hursomhelst fullkomligt unika och anslående på ett sätt som ingen kan undvika att bli betagen av.
I Messina äter man, precis som i Siciliens övriga kuststäder, främst fisk. Busfärsk svärdfisk från det lynniga Messinasundet tillagas på tusen olika sätt och man kan få både ris och foliebakad spaghetti till. En lokal specialitet är annars melanzone caponatamed parmeggiano och friterad potatis. Och till efterrätt förstås den lokala specialiteten pignolata