Dina sökresultat

Och hur mår maffian?

av sicilianhouses2 den april 3, 2018
Och hur mår maffian?
Kommentarer:0

En av de allra vanligaste frågorna jag får handlar om maffian (cosa nostra). Om det är riskfylld att köpa hus här, om man kommer att vara tvungen att betala beskyddaravgift, ”pizzo”, till maffian. Mitt standardsvar är att nej, man kommer inte att se till någon maffia om man så ropar på dem. Men här tänkte jag att jag skall vara en liten smula mer utförlig.

För att förstå vad maffia är, så måste man ha lite sammanhang. Man måste veta en smula om siciliens bakgrund och anledningen till att alternativa, ogiltiga statsmaktssurrogat fått genomslag. Så vi tar det lite i korthet.

Italien har inte funnits som land mer än 150 år!

Sicilien har varit ockuperat genom alla tider. Ön ligger strategiskt placerad i Medelhavet och är attraktiv genom att den är en förbindelse till Europa. Såväl ur krigs- som handelsperspektiv är Sicilien en värdefull tillgång. Här har under de senaste 2000 åren allt från greker, romare, araber, normander, spanjorer till amerikaner ockuperat. Under general Giuseppe Garibaldi enades Italien år 1861 och Sicilien blev en autonom del av det nya riket.

Nu låter det som att de satt i ett rådslag och beslutade sig för att skapa Italien, men så var det verkligen inte. Det var krigföring och tvång. Inte på något sätt som att Sicilien valde att bli en del av Italien – det var mer som ”bli en del av Italien eller dö”. Så är i princip hela Siciliens historia – ”bli en del av X eller dö”. Inte som att det någonsin funnits ett val.

badass_garibaldi1_new

Giuseppe Garibaldi

(Kuriosa: Så sent som på 50-talet kunde bara cirka hälften av italienarna prata italienska).

Maffian – varför kom den till?

Vad händer när det inte finns en delaktighet och en tydlig och varaktig stat? Man måste på ett eller annat sätt bringa ordning. Man skapar en inre och egen maktstruktur. En stat i staten. Och man resignerar. 

Rent konkret finns det delade meningar om när maffian kom till. Somliga anser 1800-talet, somliga anser att den funnits betydligt längre. De som lutar åt 1800-talsteorin, tror att de som skötte adelsmännens gods (framför allt citrusgårdarna) hittade en lucka och startade en beskyddarverksamhet gentemot arrendebönderna. De som istället anser att fenomenet är äldre än så, anser sig finna stöd i historiska beskrivningar som visar på en ordning som påminner mycket om maffiastrukturen, även om den inte benämns med just den termen. Frimurarlogen går som en liten, intrikat, röd tråd genom maffians historia…

Men hur det nu må vara med den saken, så kan vi genom att se på siciliens historia förstå behovet av en begriplig och näraliggande maktstruktur. De ockuperande makthavarna var inte allerstädes närvarande, tedde sig obegripliga och nyckfulla. Ömsom var de förtryckande, ömsom frånvarande och befolkningen kände inget som helst förtroende för maktapparaten. Kriminaliteten härjade och fattigdomen var utbredd. Den lokala maffian skyddade de sina och i gengäld betalade man en provision – pizzo. Maffian var om än inte god, så åtminstone begriplig.

Under den fascistiska eran 1923-1943 (Mussolini ni vet) bekämpades maffian mycket aggressivt. Men efter andra världskrigets slut, valde USA att ge maffian tillbaka sin makt genom att tillsätta kända mafiosos på strategiska, politiska poster – bl a på diverse borgmästarposter (ni skall bli upprörda här).

Vi skall också hålla i minnet att vid den tidpunkten var betydelsen av maffia som ett kriminellt nätverk inte framträdande. Ordet hade fortfarande en positiv värdeladdning, maffia representerade heder, styrka, makt och också rättvisa. Det var först på 40-talet som problemet började uppmärksammas på nationell nivå. Staten fick upp ögonen för den osedvanligt höga mordfrekvensen på Sicilien och man började att bekymra sig. Vid den här tidpunkten började ordets värdeladdning att förändras. Och här någonstans börjar vi ramla över vad vi känner som den moderna maffian.

Vad skiljer maffian från vanliga skurkar?

En alldeles vanlig bov är ute efter egen vinning och verkar rätt mycket utan affärsplan. Han rånar lite här och lite

där, men utan sammanhang och utan särskild agenda. Maffian däremot är ett ytterst välorganiserat, kriminellt nätverk som arbetar utåt och som via en uttalad strategi samverkar med samhället. Av hävd är det beskyddarverksamheten som utgjort bas i verksamheten. På gott och ont vill jag tillägga, för det har inte bara gått åt ett håll – maffian har i mycket ersatt statens roll som beskyddare (jo, staten skall ha den rollen i form av ett fungerande system av lagar, poliser och domstolar).

Människor betalade sin pizzo och maffian såg även i realiteten till att inget ont hände i form av inbrott, skadegörelse etc. Enbart det faktum att folk kände till att maffian fanns i bakgrunden och beskyddade, avskräckte folk från att ställa till med besvär. Ingen ville råka ut för maffians onda öga. Råkade någon ut för brott, så agerade maffian domstol och bödel. Alltså ett arbete som polis och myndigheter utför i en fungerande stat. So far so good.

Det är en vanlig vanföreställning att maffian står bakom alla brott som begås på Sicilien. Det är givetvis inte sant. Även här finns det helt vanliga skurkar och tjuvar. 

Maffian och staten

Men nu är det så att maffian i grunden är en affärsidkande, pragmatisk verksamhet. Och mycket vill som bekant ha mer. Man började doppa fingrarna i fler och fler syltburkar. Vi skall också minnas att Sicilien efter andra världskriget genomgick en snabb ekonomisk utveckling, vilket givetvis innebar mer att hämta för maffianätverket. Man hade också ett etablerat samarbete med den amerikanska maffian, som behövde utveckla sina rutiner for drogtrafik. Här fanns enorma pengar och maffians makt växte i takt med dess rikedom.

Av tradition är maffian skickliga på manipulation, ”övertalning” och korruption. Otaliga är de politiker som springer maffians ärenden. Eftersom maffian haft makten över folket, har de i stor utsträckning bestämt vilka politiker som skall väljas. Folket får motprestationer i form av utlovat arbete, pengar etc mot att de lägger sina röster hos ”rätt” politiker. Rättegångar med politiker på lokal och statlig nivå för samröre med maffian, korruption och bedrägerier är vardagsmat. Tyvärr är de som blivit fällda endast en liten del, eftersom maffian också äger strategiska personer inom rättsväsendet. Nu kan det vara dags för lite upprördhet igen, ni kan t ex tänka ”men vad är det för jävla samhälle – och de skall vara en del av den moderna västvärlden!”.

Maffian är alltså som en osynlig spindel som väver sin väv genom hela samhället, ända upp till högsta politiska nivå. Och vi pratar inte längre Sicilien, vi pratar Italien.

Maffiakriget

I närheten av Siciliens största stad, Palermo, ligger en liten stad med ett namn som alla känner till – Corleone. En liten, sketen inlandsstad utan särskilt attraktionsvärde i sig själv. Men helt central som en del i en beskrivning av maffians utveckling. Corleone har ett blodigt förflutet med fattigdom, maffialedare som tog kål på en avsevärd del av den manliga befolkningen och många försvinnanden.

Maffian är indelad i olika familjer som samarbetar och krigar om vartannat. Samarbetet är nödvändigt för tillväxt och styrka, men kriget är lika nödvändigt för att bibehålla maktbalansen mellan de olika familjerna. De allra flesta maffiamord som skett och sker är mafiosos som mördar andra mafiosos (eller myndighetspersoner och andra som står i vägen). Maffian mördar efter kallhamrad logik. Det innebär att antal privatpersoner som mördats är få, och när det hänt – mer för att de ”råkade gå i vägen”.

omicidio-mafiaEfter andra världskriget började Corleonemaffian växa sig starkare i förhållande till de andra familjerna. Ett faktum som utlyste ett långt och blodigt maffiakrig. Corleonemaffian med Totò Riina i spetsen gick segrande ur kriget. Vår föreställning om den sicilianska maffian grundar sig framför allt på de två decennier detta maffiakrig utspelade sig. Men kom väl ihåg att vad som hände var inte att maffian sprang omkring som tokiga och sköt folk till höger och vänster på gatorna. De sköt varandra och de sköt representanter för staten som hotade deras intressen.

Men det goda som kom ur kriget var att staten lyckades uppbåda ett motstånd. Man riggade strängare maffialagar och man lyckades få många av de överlevande bossarna bakom galler. Man urholkade, men eliminerade inte, maffians makt.

Maffian idag

Två av maffiakulturens kännetecken har luckrats upp. Det är omertà och det är beredvillighet att betala pizzo. Omertà är tystnad. Att inte skvallra, att inte ange (tänk de tre aporna – blind, döv, stum). Omertà är dels maffians egna kärnvärde, dels har det hos vanligt folk varit en överlevnadsstrategi. Att tukta ett folk till tystnad ger makt. Ingen kan komma åt ett brott om vittnen anser att de intet har sett, intet har hört. Uppluckringenno-alla-mafia-manifhar skett från båda håll. Avhoppare från maffian, ”pentiti”, sjöng för första gången under de stora maffiarättegångarna på 70- och 80-talen och lämnade ut sina maffiabröder. Det bildades en anti-pizzorörelse av verksamhetsägare som inte längre fann sig i att betala pizzo. Dessa två förändringar har urholkat maffians makt genom att det bröt förtrollningen att maffian är absolut och oövervinnerlig. Att folk faktiskt enat sig mot maffian, har givetvis inneburit att maffian försvagats. Maffians förskjutning mot extrem terror funkade bara så länge de utsatta för terrorn agerade som individer. I grupp blir vi som bekant starkare.

Så dagsläget då. Det är komplicerat. Maffian existerar givetvis och samarbetar med de andra kriminella nätverken – Camorran (Campagna/Neapel) och ‘Ndranghetan (Calabrien). Idag är maffian mer diskret och läget är lugnare runt dem än runt de andra, idag mer våldsamma, nätverken. Man ägnar sig i mindre utsträckning åt den traditionella beskyddarverksamheten och mer åt droger, suga pengar ur stora, offentliga bygg- och andra projekt, politisk infiltration etc.

Dagens ”bossarnas boss” – capomafia – heter Matteo Messina Denaro. Han är på rymmen sedan 1993 och är en av världens 10 mest eftersökta brottslingar. Han är efterlyst för minst 50 mord och alla tänkbara brott. Man tror att han gömmer sig i närheten av sin födelsestad Castelvetrano på Sicilien (30 000 invånare, en stad stor som Skövde ungefär) och leder ett stort, internationellt maffianätverk. Och ändå har man alltså inte lyckats hitta honom på 23 år! Sug på den.

Att maffian fortfarande existerar och mer eller mindre är en del av statsapparaten, är givetvis ett underkännande av Italien som statsmakt. Även om det idag finns ett mer uttalat motstånd mot maffian hos befolkningen, så finns de ändå där – inkorporerade i samhällssystemet. Det är för mig ett tecken på att man inte lyckats uppnå den känsla av”vi” som är grunden för ett demokratiskt samhälle. De egna intressena står högre i kurs är den kollektiva välfärden. Italien har som stat inte lyckats ta sig ur det egoistiska stadium där allt handlar om att skydda de egna intressena och främja den individuella välfärden. Och det kan inte bero på annat än en bristande tilltro till den samhälleliga apparaten och den demokratiska processen. Denna misstro är en förutsättning för att en organisation som maffian kan ha fäste.

falcone-e-borsellino

 

Bild: Falcone och Borsellino – de två domarna som blev mördade i sin kamp mot maffian, står idag symbol för motståndet och firas varje år under den s.k. vita natten ”La notte bianca”

Ett samhälle där det finns tilltro till statsmakten, rättvisan, polisen, domstolarna och grundtryggheten, tillåter inte en maffia att existera. Människorna i ett samhälle där man känner tillit till samhällssystemet protesterar och vänder sig till myndigheterna för att de skall rensa ut det onda. Maffian kan bara existera i ett samhälle där det existerar rädsla och den omoral som kommer sig av att man inte känner solidaritet – och där ”det onda” har goda möjligheter att kunna komma undan.

Hur känner jag igen en mafioso?

Det gör du inte. Maffian, eller ”ärans män” som de kallar själva, har oftast helt vanliga jobb och håller en tämligen låg profil. De har inga speciella kännetecken, som feta guldringar, fiollåda under armen, sidenskjortor uppknäppta till midjan eller liknande. De lever oftast vanliga familjeliv och maffiakodexen säger att en ”ärans man” är trogen sin familj och håller sig ifrån skrävel och utagerande leverne. De är den vanlige mannen du möter på gatan.

Så sist och slutligen…

Visst finns maffian, visst begår de brott. Men nej, som utlänning på Sicilien så kommer du inte att komma i kontakt med någon maffia. Därför att de helt enkelt inte är intresserade av dig. Därför att vi är småfisk.

En liten fotnot: Det är ok att prata om maffian på Sicilien. Om diskussionen och frågorna är seriösa. Men schablonartade och korkade maffiaskämt går inte hem. Kom ihåg att det bara är en mycket liten del av sicilianarna som ens känner en mafioso. De flesta är hederliga, generösa, goda människor. Och de är utleda på att bli förknippade med den kriminalitet som ett fåtal människor står för. Be gentle, be nice. För det är så du kommer att bli behandlad här.

Dela

Jämför