Your search results

Provinsen Palermo

av Marie den april 8, 2018
Provinsen Palermo

Palermo, la vecchia signora, är en bedagad skönhet som vägrar ge upp. Genom århundradena, ja årtusendena, har hon lägrats av sina erövrare; några har berikat henne, de flesta har plundrat henne. Men också lämnat efter sig signifikanta avtryck i form av byggnader, kultur, kokkonst och inte så få rödhåriga barn. Den senare kontributionen är förstås normandernas, de var här för tusen år sedan, men före dem har fenicier, kartager, greker, romare och saracenska morer också lämnat sina bidrag. Omgiven av dramatiska berg med fantastiska färgkontraster vilar hon som en juvel vid sin varma medelhavsbukt.

Den nordbo som väljer att bosätta sig, helt eller delvis, i Palermo behöver inte vara orolig för sin hälsa – Cosa Nostra kastar inte längre långa hotskuggor över staden som fallet var på 80- och 90-talen, då rättsväsendet äntligen satte stopp för corleonesarnas skräckvälde genom gripandet av il capo di tutti capi, Toto Riina. Det ska väl tilläggas att turismen aldrig varit måltavla för maffian, den är ju istället en inkomstkälla som inte får störas.

Den gamla damen bjuder in dig att utforska henne, men i likhet med den genuint sicilianska Pasta alla Norma (där aubergine och ricotta är bärande ingredienser) är hon en aning al dente, gör tuggmostånd. Restaurangmenyerna utanför de stora turiststråken är oftast endast på italienska (eller till och med på sicilianska) och det är inte alls säkert att personalen kan engelska. Men bara minsta lilla försök att kommunicera på italienska belönas med ett Bravo! och ett leende.

Palermo är staden för dig som uppskattar det oförutsägbara i vardagen och som ser möjligheter istället för svårigheter. Och dess skönhet är fortfarande obestridbar. Palermo är kontrasternas, motsättningarnas, ja, nättopp oxymoronernas stad och i och utanför huvudstaden sjuder provinsen av dessa (skenbara) självmotsägelser. Roberto Alajmos härliga bok ”Palermo är en lök” heter så just för att när du väl tycker att du förstått Palermo, så visar det sig att det finns ett lager till… Och ett lager till…

Tvillingstäderna Termini Imerese och Cefalú, i varsin ände av Golfo di Termini Imerese, kan tjäna som exempel. Båda har en historia som sträcker sig bakåt till flera hundra år f Kr och båda hade i mitten av 1900-talet långa sandstränder där de små fiskebåtarna låg uppdragna. Men industrialiseringen nådde långt om länge Sicilien; Fiat ville bygga fabrik och Enel ville etablera en jättelik energianläggning och de två städerna hade en överläggning. Termini förmedlade genast att de inte ville ha någon osedlig topless-turism i sin stad och de gick vidare på industrispåret. Cefalu däremot tyckte att en smula osedlighet kanske det gick att stå ut med om turistintäkterna blev fina. Så Termini Imerese förvandlade sin sandstrand till en jättelik utskeppningshamn för personbilar medan Cefalú sjönk tillbaka in i en siciliansk dröm om gamla och bättre tider, där ingenting förändrades.

Efter ett par decennier skulle det visa sig att den här oförändringen var den verkliga vinstlotten; Cefalú har en turistsäsong som varar mer eller mindre året runt med sin gamla stadskärna som slutar på stranden, medan Termini Imerese fortfarande lider av sviterna av nerläggningen av Fiatfabriken för snart tio år sedan.

Men Termini är så mycket mer än en industrisatsning som gick fel; där Cefalú är ett par högklackade pumps känns Termini som ett par skönt ingångna Converse och staden har sin egen medeltida stadskärna, ”bassa” och en citybadsstrand med klappersten och här och var dyker plötsligt historiska påminnelser upp: en romersk akvedukt, termer från samma tid som fortfarande är i bruk, en lejongrop till amfiteatern…

En cappucino kostar ungefär hälften av vad den gör i grannstaden och samma prisförhållande gäller för hus och våningar, så det krassa rådet till soltörstande nordbor blir: vill du hitta billiga objekt på Sicilien och ändå vara medelhavsnära, så är Termini Imerese inget dåligt val.

Och på tal om kontraster: för den som vill uppleva tjusningen att ägna sig åt utförsåkning på förmiddagen och ta sig ett dopp i Medelhavet på eftermiddagen är Palermoprovinsen det ultimata alternativet. Den rymmer nämligen även naturskyddsområdet Madoniebergen med pittoreska byar som Petralia Sottana och Petralia Soprana, glänsande smycken i solen på över tusen meters höjd över havet. Ännu högre upp, 1500-1800 meter, hittar vi Piano Battaglia med en alpin skidanläggning med flera pister. En solig dag i december är det alltså fullt möjligt att utöva vinter- och sommarsport samma dag, fast man får förstås hålla till godo med arton grader i badvattnet.

Dela

Compare